|
Skriven: 2007-04-10
Ungefär 500 mil österut ligger det natursköna men dock så kalla, nedgångna och fattiga Sibirien. En del av Ryssland där tiden verkar ha stannat på 60-talet, då de den massiva koloniseringen av den ryska obygden nådde sin kulmen. Långt ute i ingenstans ligger stora industristäder med runt miljonen invånare utspridda. Städerna kan liknas vid gigantiska nedgångna betongghetton där traditionell tung industri är den huvudsakliga arbetsgivaren. Irkutsk, Novosibirsk och Ulan-Ude är de största städerna och de är belägna i södra Sibirien av naturliga skäl. I norr lämnat tjälen aldrig marken, på vintern är temperaturer på -50 grader inte ovanligt, dessa temperaturer gör att befolkningen på vintern inte kan köra sina fordon utan att först värma upp bränslet. I de ovan nämnda städerna är skillnaden mellan vinter och sommar skrämmande stor. På vintern är medel- temperaturen omkring -20 grader och på sommaren badar stäppen i 30-gradig värme. Det som gör att det trots allt bor folk i denna del av Ryssland beror till stor del på Stalins berömda tvångsförflyttningar av miljontals människor. En annan orsak är att det finns stora naturtillgångar som är viktiga för Rysslands ekonomi. Av naturliga skäl så är alkoholismen utbredd i Sibirien, folket känner ett starkt behov av att fly undan sina tragiska liv på den dystra taigan. |
Typisk industri i Sibirien
Centralstationen i Irkutsk
Arbetare i färd med att tillverka en iPod
Downtown Irkutsk
|